RSS

Strålande recension av Döttrar av Rig!

Jag är jätteglad över denna fina recension skriven av Therese C Larsson på hennes bokblogg. Det känns fantastiskt kul att Therese har lyckats fånga de saker som jag själv vill lyfta fram; Att läsaren ska känna att hon eller han kliver rakt in i vikingatiden och blir berörd av karaktärernas starka känslor och öden. Så ett stort tack till Therese från mig  🙂

Här nedan följer recensionen:

Mörk vikingasaga som väcker starka känslor

Det där med att en bok ska lyckas väcka känslor är för mig som läsare en av de viktigaste punkterna. Och boken Döttrar av Rig, skriven av Helena Andersson gör definitivt det! Som läsare känner jag både kärlek och ilska, nästintill hat gentemot vissa av karaktärerna. Jag upplever vad de gör. Väver drömmer och oroas med dem. Sörjer och gläds. Stundtals känns det som om det vore jag själv som vandrar på en bro mellan hopp och vanmakt. 

Recension Döttrar av Rig

Döttrar av Rig är en aningen mörk vikingasaga där trälens fasor möter den högättades privilegier. Asatron möter kristendomen. Verkligheten möter fantasin, en drömvärld. Bilden av dödens fasor etsar sig fast i mitt minne. Krälande ormar, stympade lik och torterade levande döda. Men mitt i allt det mörka finns förstås ljuset. Hoppet om att kanske inte allt står skrivet i Nornornas väv. För nog kan vänskapens starka band, blodsband eller magiska krafter ha förmågan att påverka? Och vi ska inte glömma gudarnas egna spel, människornas starka vilja och ödets nycker. Eller Rigs egna planer för sina ättlingar förstås. Dessutom, kärlekens och vänskapens makt är en kraft man inte bör räkna bort. Speciellt inte då Freja själv i sin fågelskrud gör entré och ändrar spelreglerna.

Jag tycker att Helena Andersson har lyckats mycket fint med uppföljningen till boken Söner av Heimdall som går i samma tonart. Författaren fortsätter med sina underbara naturskildringar där man får dundra fram på hästryggen med fartvinden i håret. Ta del av skogens djupa hemligheter eller dras in i gripande beskrivningar om havets förrädiska krafter.

Sammanfattningsvis tycker jag att serien Heimdalls ättlingar väcker starka känslor. En saga som stannar kvar och följer med en långt efter att man lagt ned boken. Att rekommendera för vuxen intresserad av vikingatid och asatro. Nu kommer jag till det svåra; man måste vänta på att nästa bok ska komma ut! 

 Länken till Therese C Larssons bokblogg hittar ni här:
Annons
 

Etiketter: , , ,

En fantastisk recension på Döttrar av Rig!

Döttrar av Rig

Jag blev så glad när jag fick den här recensionen på Döttrar av Rig av Caroline Hurtig, som själv är författare och dessutom en av grundarna till Seraf förlag.

Så här skriver Caroline om Döttrar av Rig:

Jag älskade Söner av Heimdall men måste säga att Döttrar av Rig var ännu bättre. Allt jag saknade från första, fanns med i andra delen. Helena har som vanligt ett vackert språk som gör att man färdas tillbaka i tiden när man läser hennes böcker, beskrivningarna är så bra att man även kan se det framför sig. 

Förtrollande, magiskt och drömskt är ord jag skulle välja att beskriva Helenas serie! 

I andra delen kommer man ännu närmare alla karaktärer, de blir verkliga, magin får mer plats och jag tycker om att man får följa gudarna med. Följa deras tankebanor lite, underbart.

Tempot är lugnt men man kan inte sluta läsa! Tänk då på att jag fick läsa denna på en datorskärm, jag avskyr att läsa böcker på skärmar men jag ville ändå inte stänga ner datorn utan bara fortsätta att läsa hela tiden. Vissa avsnitt var så starka att jag fortfarande kan minnas dem, man känner verkligen med karaktärerna. Mina favoriter från förra boken är fortfarande mina favoriter men vill inte skriva för mycket ifall att det är någon som inte har läst första boken. Och har ni inte gjort det, så gör det! 

Det här är en författare som inte har fått den uppmärksamhet som hon förtjänar, och jag kan inte för mitt liv begripa varför?? 
Tycker du om magi, kärlek, övernaturliga krafter och nordisk mytologi så missa INTE Helena Andersson serie Heimdalls ättlingar!! 

Inlägget i sin helhet finns att läsa här:
 

Redigera

 

Etiketter: , ,

NärCon

Boksignering NärConI helgen hade jag det stora nöjet att vara med på NärCon i Linköping. Det var roligt att möta alla kreativa människor som var där i sina fantastiska Cosplay – karaktärer. Jag signerade böcker och föreläste tillsammans med filmaren Janne Berglund om hur man hur skapar en filmtrailer och marknadsför den. Cosplay NärCon

Författare NärCon 2016NärCon Söner av Heimdall och Döttrar av Rig

NärCon Linköping

 

 

Etiketter: , , , , ,

Författarintervju på Radio P4 Östergötland

P4 Radio Östergötland

Idag hade jag nöjet att få berätta om min bokserie Heimdalls ättlingar samt vår filmtrilogi som jag är manusförfattare till. Radiointervjun finns under följande länk:

http://sverigesradio.se/sida/embed?url=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fsida%2favsnitt%2f753580%3fprogramid%3d442%26start%3d5943

 

Etiketter: , ,

En sagolik boktrailer om Döttrar av Rig

Nu är boktrailern här till Döttrar av Rig. Njut och ta del av denna dramatiska Vikingasaga 🙂 Den är betydligt längre än de flesta boktrailers, men för mig kan den inte bli lång nog. Jag skulle gärna vilja se hela boken som film 🙂

 

Askahögen- urhemmet för en östgötsk kungaätt?

Askahögen

Vad göms under krysset?

 

 

Nära Vadstena ligger byn Aska. Ask var ett betydelsefullt namn i den nordiska mytologin. Det var en ask som världsträdet Yggdrasil bestod av och den första människan som skapades av Oden och hans bröder fick heta just Ask.

Befinner man sig i Aska har man utsikt mot den glittrande blåa Vättern. Förr fanns småsjöar och våtmarker mellan Aska och Vättern, men de är numera minnen blott i den utdikade östgötska myllan. I närheten ligger Götala vi, en stor imponerande tingsplats med namn som kan härledas från guden Oden.

Askahögen är en avplanad ås med måtten 80m x 50m x 3m. Fram dit löpte förr så många som sex allfarvägar. Platsen var en mittpunkt för områdena Motala, Mjölby och Vadstena och hit kom folk på vikingatiden ridande från alla väderstreck. Så att Askahögen var en viktig knutpunkt står utom alla tvivel. Området användes förmodligen till kultfirande och gillen.Askahögen

Gravfynd

Amulet_Freyja_(copy_of_find_from_Hagebyhöga)_2010-10-31

Bild från Wikipedia

Ättebacken var förmodligen ett säte för en kungaätt eftersom tidigare utgrävda gravar i närheten tyder på detta. Två fascinerande smycken som man har påträffat härifrån är ett hängsmycke av ett manshuvud och Frejasmycket.

 

På Askahögen har man gjort unika arkeologiska fynd som tyder på att det legat ett hallhus med likartad planlösning som i Gamla Uppsala och Forn-Sigtuna. Det kan betyda att dessa vikingahallar har haft nära kontakt med varandra. I jorden har man funnit hästoffer och det har spekulerats i om det kan ligga ännu äldre gravar under byggnaden som hade måtten 50m x 14m. Hallhuset uppfördes någon gång kring 700-800-talet och är daterad fram till sent 900-tal. Så vad hände sedan kan man fråga sig och vad fick hallhuset på fall? För Götalands kungaätt är som utplånad ur alla historiska källor.

Askahögen

Kanske sveakungen Erik Segersäll sneglade mot att lägga under sig detta rike med. Han var ju gift med Sigrid Storråda, sprungen från västgötarna. Eller också var det kyrkorna som tog över som byggnad och kultplats medan ättehögen kan ha levt vidare som tingsplats där man skipade rätt.

 

Helena

Att göra research kan vara att se bortom det som visas för blotta ögat

Skrock och skrymt florerar kring Aska. Det påstås att ättebacken är byggd av bullerstenar, och om man rubbar en sten rubbar man samtidigt hela högen. Ett annat rykte är att hela högen vänder sig om varje skärtorsdag. Fynd lär ha dykt upp när människor genom historiens lopp har grävt i myllan. En man sades ha råkat på ett kranium med en hjälm. Skattsökare som letade sig hit kunde dock skrämmas iväg av en egendomlig svart höna. Midsommaren firades här ända in på 1900-talet och majstången tronade på denna storhög. Västerut ligger Skeppstadskogen där Oden påstods bedriva sin jakt. Förmodligen var skogen uppkallad efter att man hämtade virke till sitt skeppsbygge där. Många bynamn kring Aska bär också på sin egen rika historia, kryddad med folktro och sägner.

.

.

I Barn av Hallinskide förläggs delar av handlingen till denna plats. Så vad gör man när götarnas högättade släkten är som utplånade ur historiens minnen? Jo, jag tog med mig energi-tolken Berith som försökte fånga upp rösterna från dem som en gång levde här. Berith energi-tolkÖdesagorna spann sin väv den kvällen och jag fick nytt stoff att använda mig av. Berith beskrev den sista i östra Götalands kungaled som bodde här. Det var den spädvuxna, egensinniga Sollög som trädde fram ur historiens dimmor. Hon var bortlovad som femtonåring till en man som farit på viking i utlandet. Det var henne hoppet stod till, att hon skulle föda barn som skulle återupprätta ättens inflytande. Men så skedde inte och flickans namn föll i glömska precis som hennes hallbyggnad och ätt gjorde när tiden vittrade sönder alla minnen från 900-talet. Sant eller ej, underlag till en god historia blev det i alla fall.

 

Etiketter: , , , , , ,

Hunden från vikingatiden

Svartågårdens Onzo långhårig schäfer


Hunden var högt skattad i vikingarnas ögon. Djuren behövdes för jakt, vall och skydd av boskapen. Det var ibland ett farofyllt arbete med tanke på att vilda djur strök kring husknutarna. Hundarna kunde riskera att hamna i slagsmål med rovdjuren och bar därför spikhalsband.

Många ville inte skiljas från sitt husdjur ens i döden. Vid utgrävningar har man ofta påträffat hundar som legat samman med sina ägare i gravarna. Kanske skulle de trogna följeslagarna ledsaga sin husse eller matte rätt väg genom dödsriket. På bildstenar kan man se att i Valhall väntade valkyriorna på de fallna kämparna, avbildade med mjödhorn och hundar omkring sig.

BayeuxtapetenHundar finns även porträtterade på runstenar. På den kända Bayeuxtapeten finns så många som 55 hundar med. Textilduken från 1000-talet skildrar hur normanderna erövrade England. Även hundnamn återfinns i gamla källor, ett av dem är Flokí, som jag plockade upp i Döttrar av Rig.

..

Hur såg då vikingatidens hundar ut? Var de storväxta eller små, med stående eller hängande öron, med kort eller lång svans? Svarta eller vita, bruna eller grå?Xantie och Onzo

Det spekuleras i att vikingarnas hundar liknar raser som återfinns idag. Av dessa är västgötaspetsen en av de hetaste kandidaterna. Även den isländska fårhunden är en ras som ofta nämns, eftersom den kom med vikingaskeppen när Island befolkades kring 800-talet. Fynd från utgrävningar har visat att hundarna kunde ha en mankhöjd på 40-50 cm. Många var av spetstyp, även om långbenta jakthundar och mindre varianter av sällskapshundar också tycktes förekomma.Tridents Tyson

Gamla nordiska sagor nämner att hundarna hade vargblod i sig. Vargen var ett mytomspunnet djur som hade en särskild ställning. Människor kunde hyllas och namnges efter vargen som exempelvis Ulf efter ulven. De fruktade bärsärkarna hade sina jämlikar i ulvhedningar, som skiftade skepnad till varg under strider och påstods vara oslagbara. Odens båda hundar stammade från vargar, gudinnan Hel hade sin egen helveteshund Garm och hennes halvbror Fenrisulven var ett fruktat vidunder. I den poetiska Eddan finns flera verser som berättar om den nordiska mytologins ulvar. Inte minst i Sången om Grimner:

Skoll heter den ulv,som till skogens hägn

den glänsande guden förföljer;

en annan är Hate,

han är ättling av Rodvitner,

skall stänga strålande himlabrud vägen.

Varg Kolmården Eija Lövgren

 

 

Etiketter: , , , , , , , ,

Omberg- det heliga berget

Västra_väggar%20LiljeqvistOmberg, Mattias Liljeqvist

I Döttrar av Rig förlägger jag scener till Omberg. Det blådisiga berget ligger mellan Vadstena och Ödeshög vid Vätterns strand och kan ha fått sitt namn efter att det ofta är insvept i dimma. Förr sa man då att berget ommade. En annan orsak kan vara att platsen utgjorde drottning Ommas helgedom. Om Omma påstods det att hon var en jättinna med gudomliga drag och visade sig som en beslöjad kvinna eller dolde sig bakom en uvs skepnad.

Omberg är full av historiens vingslag och folktrons mystik. Här har jättar och troll residerat i det som nu är ekopark och på Stocklyckes äng dansande älvor i midsommartid. Det är inte underligt att det spunnits så många sägner om Omberg. För landskapet hyser en förtrollande natur, inte minst genom sina bokskogssalar och orkidékärr. Här finns även en grotta som bara nås från sjösidan och har fått namn efter jätten Rödgavle.Omberg 2, Mattias Liljeqvist

På Ombergs hjässa sägs kungagravar vara anlagda. I området finns även tre fornborgar som användes som tillflyktort när götar och svear drabbade samman. Ombergs historia fortsätter fascinera under medeltiden och ända  fram till våra dagar. På 1100-talet låg Sverker den äldres kungsgård här. Det var ett viktigt säte för hur kungamakten etablerades. Genom åren kom berget att användas som betesmark för kungarnas hjortar och en håla nyttjades för att gömma matförråd under kung Sigismunds krig. Vid foten av berget ligger också det berömda Alvastra kloster, som grundades av franska munkar.Alvastra, Helena Andersson

 

Under 1900-talets början hade författaren Ellen Key sitt hus på Omberg. Hon kämpade för kvinnors rösträtt och förespråkade pedagogik som gynnade barnen.

I Ombergsbygden finns även den berömda Rökstenen från 800-talet med världens längsta runinskrift, varav flera lönnrunor. Det finns olika tolkningar om texten på stenen som Varin lät resa över sin son.


Rökstenen, Mattias Liljeqvist

Nära Omberg finns också Borghamn, som är känd för sin båthamn och sina kalkstensbrott.

Borghamn, Mattias LiljeqvistHästholmen ståtar med sina hällristningar från bronsåldern, medan Dagsmosse har anor från stenåldern. Dessutom ligger här Nordeuropas främsta fågelsjö Tåkern. Vägen dit kantas av bautastenar. Bautastenar Tåkern, Jan Berglund

Ja mycket mer än så finns att berätta om denna spännande trakt. Fotografierna är tagna av Mattias Liljeqvist på Galleri Omberg och Jan Berglund Riksbild mediapoolen.

 

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Ett omslag som är hugget i runor

Titeln Söner av Heimdall i runor

 

Elin Holmerin, som driver förlaget Undrentide där min roman är utgiven, gömde en gåtfull ledtråd när hon designade omslaget. I ramen runt titeln har hon nämligen skrivit egna runrader om boken. Hon är lärare i svenska och duktig på det fornnordiska språket. Så framsidan avslöjar därför andra händelser utöver baksidestexten.

Här är den fornnordiska översättningen och alla ”X” betyder slut på meningen:

herjan lit raisa stain fur loride bruter sin falen i strid X soner af heimdall reste til upland X de furu i strid med svear svuru eden flyde fältet X tralen loride furlurade sistir uitra

Det finns också en modernare översättning. Men jag tycker mest om den fornnordiska, för då känns det som om personerna i boken träder in i vår historia och lämnar sina avtryck där.

 

 
 

Etiketter: , , , ,

2016 – Nytt år och ny bok

Ett nytt år är här och på inledningen av 2016 har jag passande nog skrivit inledningen till min sista bok i Heimdalls ättlingar, Barn av Hallinskide. Samtidigt väntar manuset Döttrar av Rig på korrekturgenomgångar m.m. efter att testläsarna sagt sitt.

I Barn av Hallinskide ska alla trådar vävas samman inför upplösningen som närmar sig. Jag känner att serien mer och mer fylls med fantasy. Det märks inte minst i vändningen som Döttrar av Rig tar. En spännande tid ligger framför mig nu när jag ska lägga sista bitarna i pusslet rätt. Jag ställs inför flera vägval och än vet jag inte hur slutet kommer att bli …

Varsågoda, här är prologen till Barn av Hallinskide som den ser ut i ett första utkast januari 2016.

Barn av Hallinskide

Nattens mardrömmar tynade långsamt bort tills de bara återstod som en svag skälvning av fruktan, dold bakom hans ögonlock.

Den omkullblåsta tallen hade inte skyddat honom från nattens oväder. Kåpan, som tillhört gudahovets blotare, smet åt om hans magra kropp när han reste sig upp. Han kände febern härja och hade sovit illa denna natt precis som de tidigare. Behövt resa på sig för att skaka liv i sina förfrusna lemmar, men mest för att skaka av sig alla dessa nattmaror.

Vinden viskade till honom med levande röst. Den bad honom att fortsätta gå. Hans steg var tunga och hans huvud sänkt när han tog rätt på hästen. Han hade svårt att hantera den. Den skyggade för hans minsta beröring. Förmodligen kände hingsten av den svärta som omgav honom och de känslor som han brottades med. För att slippa dra till sig blickar, stakade han ut färdleden genom ödemarker. Han var rädd för att väcka fruktan hos andra, att de skulle märka att han förde med sig något som inte borde ha sluppit in i denna värld. Men ju längre dagen led, desto mer drogs han ner mot bygden. Han skulle inte klara ännu en regnig natt under bar himmel. Huvudvärken pressade så hårt mot ögonen att det flimrade och halsen svullnade. När skällklockan från en ko klingade inför kvällsmjölkningen, sökte han reda på folket som bodde i närheten. Han behövde få mat och värme och kunde bara hoppas på att människorna skulle visa honom nåd.

Lyckan var med honom och han blev välkomnad att få sova i deras hus. Dessutom fick han en örtbrygd som skulle hjälpa mot febern. Ingen frågade honom vem han var eller vart han hörde hemma. Han var glad för det, för vad skulle han ha svarat? Efter kvällsvarden fick han också en tvättbalja och en rakkniv. Dess egg slet han trubbig bara för att få hyn slät igen.

När han morgonen därpå skulle bryta upp, tog gårdens äldsta kvinna honom åt sidan och viskade:

”Jag vet inte vad du har sett eller upplevt med tanke på hur du ser ut. Men jag hörde dig prata i sömnen inatt. Du sade att det är till sjön som du ska. Där ska du stå till svars.”

Han hade inget minne av vad han drömt. Ögonen var blanka av feber, men han visste av husfolket att han var nära sitt slutmål nu. Och vädret tycktes på väg att slå om till det bättre.

”Ur led är tiden”, sade kvinnan. ”Midsommaren i år var kallare än midvintersolståndet. Är det fimbulvintern som närmar sig månntro?”

”Vem vet?” Hans röst var klarare idag, svullnaden i halsen hade lagt sig. Men huvudvärken och febern fanns ännu kvar. Det fick honom att svettas och frysa på samma gång. När han satt i sadeln och såg ut över det blånande berget i fjärran, hoppades han att viljestyrkan skulle hålla honom uppe så länge att han förmådde nå fram. Vad som därefter skulle ske, kunde han bara lägga i nornornas händer att råda över.

 

 

Etiketter: , , , ,