Valborgsmässoafton – gränslandet mellan ljus och mörker, vinter och sommar

Ikväll firar vi in våren när vi tänder våra mäktiga rishögar här och var i landet. Valborgsmässoafton ska sjungas in med körsång och påminna om ljus och sol, även om vädergudarna kan vara nyckfulla just denna kväll. Men om regnet smattrar och vinden blåser snålt, brukar brasan värma desto skönare. Efter att hymner och tal klingat ut över bygden, bjuds det på ett magiskt skådespel när flammorna förgyller himlavalvet och fyrverkerier sprider sitt gnistrande stjärnfall över natthimlen.

Namnet Valborg kommer från helgonet Sankta Valborg som levde på 700-talet. Liksom andra kristna högtider finns även stänk av folktrons sedvänjor kvar i det traditionella firandet av Valborgsmässoafton.

Under vikingatiden delade man in årshjulet i ett vinterhalvår och ett sommarhalvår. I den isländska och fornnordiska kalendern infaller blomstermånaden maj under harpa månad som började från mitten av april och varade till mitten av maj. På Island firas inte Valborgsmässoafton, men så här ser det ut idag från södra Island, närmare bestämt staden Vik. Visst verkar våren dröja ännu ett tag med sitt intåg?

 

Mycket magi var i rörelse under denna årstidsväxling när man hyllade livet som åter började spira och tog farväl av döden. Då människorna tände de stora eldarna av sitt röjda sly, fick man ur flammorna inte bara ljuset utan även kraften att fördriva mörkret som trolltygen stod för. Även de vilda djuren skulle skrämmas undan av elden då den vintermagra boskapen fick lämna de dunkla ladornas prång och släppas ut på hagmarkerna för att äta sig mätta av det livskraftiga gräset. Detta ackompanjerades av hornblåsare som befann sig bland det festglada folket i syfte att mota tillbaka ulven och björnen till sina tassemarker.

 

Boktips Tjurnatten

Så fort jag började läsa denna bok av Caroline Hurtig fastnade jag direkt för det vackra språket och författarens förmåga att engagera läsaren i sina karaktärers öden.

Ur baksidestexten:

När Vala blir utvald att delta under tjurnatten anar hon inte att hennes liv kommer förändras för alltid. Att allt hon trodde att hon visste om sig själv och om dem omkring henne är en lögn. Efter en rad traumatiska händelser som väcker något till liv i hennes själ, något som borde förblivit slumrande, förvandlas hennes liv till en kamp. En kamp mot ödet och den väg hon omedvetet dömt sig själv till att vandra. Det finns ingen återvändo men Vala är besatt av att hitta en utväg. Linder inser inte betydelsen av tjurnatten förrän det är försent. Han hade aldrig räknat med att den skulle komma att påverka varje val han gör. I ett liv kantat av mörker är hon ljuset. Han kommer göra allt för att inte förlora henne.

Det är någonting med den här romanen som får mig att drömma mig tillbaka till fäbodarnas tid, med logdanser i byn och sommarnätter som aldrig blir mörka. Sedan när jag läser vidare in i boken så landar jag i en annan tid och rentav i en annan värld. Men stämningen är densamma och längtan hos de unga människorna likaså.

I boken får man följa Vala, som är en stark och godhjärtad kvinna. Sorg och mörker omger hennes väg, ändå strider hon för det som hon anser är rätt. Hon vågar gå emot byns uråldriga lagar, som snärjer henne som kvinna i en värld där männen har dikterat villkoren. Vala visar sig ha starka krafter inom sig som släpps lösa när hon utsätts för faror. Under handlingens gång får man växla mellan att läsa ur Valas perspektiv och Linders, mannen hon möter och som lämnar avtryck i hennes själ och hjärta. Mot slutet av boken ges magin allt större spelrum och det är en fängslande värld som läsaren får ta del av.

Tjurnatten är ett magiskt och romantiskt relationsdrama med många vändningar. Kärlek, hat, vänskap och fiendskap skildras med träffsäkra ord. Under läsningens gång överraskas jag av vilka vägval karaktärerna gör och det medför att handlingen aldrig blir förutsägbar. För att vinna kärleken måste karaktärerna betala ett pris; en förödande framtid med döden i sikte. Därför tvingas personerna göra sina val utifrån deras förnuft, men stick i stäv mot vad deras hjärtan anger. Fler personer blandas in i det hela och konflikten trappas upp och får en allt djupare innebörd i skuggan av en strid som rasar mellan byarna.

I boken finns stämningsfulla beskrivningar, inte minst när det gäller hur människorna porträtteras. Precis som i Caroline Hurtigs tidigare verk finns det även en uppsättning av välklingande namn på personerna.

Tjurnatten är en fristående del till serien Själarnas öden, men slutet lämnas öppet och borgar för en fortsättning. Det här är en bok som jag varmt kan rekommendera andra till att läsa.

Vill ni veta mera om boken och författaren så titta gärna in på Carolines blogg.