Ikväll firar vi in våren när vi tänder våra mäktiga rishögar här och var i landet. Valborgsmässoafton ska sjungas in med körsång och påminna om ljus och sol, även om vädergudarna kan vara nyckfulla just denna kväll. Men om regnet smattrar och vinden blåser snålt, brukar brasan värma desto skönare. Efter att hymner och tal klingat ut över bygden, bjuds det på ett magiskt skådespel när flammorna förgyller himlavalvet och fyrverkerier sprider sitt gnistrande stjärnfall över natthimlen.
Namnet Valborg kommer från helgonet Sankta Valborg som levde på 700-talet. Liksom andra kristna högtider finns även stänk av folktrons sedvänjor kvar i det traditionella firandet av Valborgsmässoafton.
Under vikingatiden delade man in årshjulet i ett vinterhalvår och ett sommarhalvår. I den isländska och fornnordiska kalendern infaller blomstermånaden maj under harpa månad som började från mitten av april och varade till mitten av maj. På Island firas inte Valborgsmässoafton, men så här ser det ut idag från södra Island, närmare bestämt staden Vik. Visst verkar våren dröja ännu ett tag med sitt intåg?
Mycket magi var i rörelse under denna årstidsväxling när man hyllade livet som åter började spira och tog farväl av döden. Då människorna tände de stora eldarna av sitt röjda sly, fick man ur flammorna inte bara ljuset utan även kraften att fördriva mörkret som trolltygen stod för. Även de vilda djuren skulle skrämmas undan av elden då den vintermagra boskapen fick lämna de dunkla ladornas prång och släppas ut på hagmarkerna för att äta sig mätta av det livskraftiga gräset. Detta ackompanjerades av hornblåsare som befann sig bland det festglada folket i syfte att mota tillbaka ulven och björnen till sina tassemarker.